Bulimi + tävlingsdiet?!

TJA! Hoppas ni mår super bra, det gör jag. Vädret e så great, jobb flyter på, dieten går bra, likaså träningen och allt. Längtar bara till alla mina pass och till gymmet 24/7, så får passa på att njuta så länge jag känner såhär för detta e riktigt lyx. OKEJ EN SAK som inte går bra då, det är ju den här Hej-jag-vill-ha-en-pojkvän-men-ingen-vill-ha-mig-typ. Bara för att jag får panik av att dejta osv, ush fy. Haha så jag får väl skylla mig själv lite så ja det är egentligen inget problem då! 😉

Jag har ofta fått frågan: ”Hur klarar du av att dieta såhär mycket när du har en bakrund som Bulimiker”? Just idag har jag tänkt endel på det, hur fan klarar jag av det egentligen? I don’t know. Men jag tror att när jag blev frisk, så blev jag verkligen FRISK. Och inte bara halvfrisk. Eller nej jag vet inte. Jag ska berätta något för er som jag aldrig berättat innan.

Innan min förra tävlingssatsning i Australien så tänkte jag inte jätte mycket på min kropp och vad jag åt, jag bara levde och hade jävligt kul helt enkelt. Sedan när min lärare en dag kom in i klassrummet och ställde frågan ”DO YOU WANT TO BE IN A FITNESS COMEPTITION”? Och mitt självklara svar var ”EH JA. NU JÄVLAR KÖR VI”. Super taggad tjej, hade ingen aning om vad jag gav mig in på. Jag bara visste att jag så jävla gärna ville göra den här fitness tävlingen och det fanns inget annat för mig. Jag körde till 110%, tränade på 6 dagar i veckan och dietade aset ur mig, typ så haha.

Jag började på 1600 kcal, droppade till 1500, 1400, sedan 1250 kcal och låg där och nötade i nästan 3 MÅNADER bara för jag ville detta så himla himla mycket. Jag mådde psykiskt dåligt, grät lite här och var och fick massa panikattacker och ah. Det var kaos och allt pga. att jag bara skulle upp på scen. Sedan är jag extra känslig när det kommer till ångest så jag måste verkligen vara försiktig.

Under den sista tiden hände det enstaka gånger jag bara vräkte, åt och åt och åt. Massa mat och spydde efteråt. Inte sagt detta till knappt någon som jag skrev innan och ja det känns lite jobbigt såklart. Det är inte okej någonstans att göra så. fy skäms på mig. Man gör bara inte så. Kan ni tänka er hur jobbig tid det var efter dieten för mig? Först var jag så sjukt begränsad och fick knappt äta några carbs ALLS, sedan kunde jag helt plötsligt äta exakt vad jag ville. Då ledde det också till att jag hetsåt och spydde. Några enstaka gånger, men det är ändå några enstaka gånger alldeles för mycket!

Den här gången ska det inte hända igen. ABSOLUT INTE! Och min plan för att förhindra det är att ligga högre kalorimässigt. Jag ska aldrig någonsin gå sådär äckligt lågt igen. Och för att jag ska hinna gå ner ish 11 kilo fram tills december så kommer jag och min coach börja deffa ner mig I GOD TID! Samt ha mig klar helst 2 veckor ut från LuciaPokalen! Så man inte behöver stressa eller känna någon typ av press, för sådant påverkar också.

Men nu känner jag att jag har kontroll på läget och det har jag verkligen, det är inget jag bara säger. Jag har hetsätit och spytt för sista gången i mitt liv och det hoppas du också har gjort du som känner igen dig i detta jag skriver.

Så jag känner att jag klarar av att dieta så pass pga. att jag är frisk och har aldrig några tankar på att hetsäta eller att spy efter måltider. Samt nya planen är att äta mer under deffen vilket innebär att kroppen kommer ha mycket mer balans och fungera mer som den ska = jag kommer inte komma i obalans och få massa cravings!

Anledningen till att jag faktiskt gör detta igen är för att jag så JÄVLA GÄRNA VILL och är 110% gaaaalet taggad och så glad att jag får den här chansen och möjligheten. Tycker bara detta är så jäkla roligt och spännande, att kunna jobba fram en fysik och se hur den hela tiden utvecklas, experimentera med maten och se hur kroppen reagerar på olika typer av livsmedel. AH SÅ UNDERBART KUL! Det är min anledning. Nu kör VI!

Här kommer en förebild från December 2017 ->

Samt en etterbild från maj 2018 ->

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras