ÅNGEST GÅNGER 10 & SJÄLVHJÄLP

Eftersom jag knappt pratat något alls om detta så antar jag att ni inte vet, men jag har lidit av så sjukt mycket ångest i mina dagar (och gör fortfarande) beroende på många olika anledningar. Till exempel från min Bulimi och mitt självskadebeteende, men även från en trasig familjesituation. Nej.. jag ljuger för både mig själv och er när jag säger att min ångest kommer ifrån bulimin. Det är fan inte så, så jag kan sluta ljuga nu. Jag är big time over den och det är nada ångest på den fronten.

Den kommer ifrån min FAMILJESITUATION och inget annat. Herregud! OKEJ Ett två tre.. jag har aldrig riktigt känt mig älskad utav min la familia. Min mamma är ju sjuk och har sagt till mig flera gånger att hon ska ta sitt liv från det att jag var 5 år, det jag minns iallafall. Och då har det varit att jag har tyckt synd om henne och tröstat henne men att hon då har vänt det emot mig, typ som ”det är du och din pappas fel att jag vill och ska göra detta eller detta..”.

När jag gick i gymnasiet kunde jag få panikattacker bara av att gå till skolan, alltså precis innan jag skulle gå in till skolområdet. Jag var inte van vid att känna mig omtyckt och då kände jag sådan stor press på mig att jag var tvungen att bete mig på ett visst sätt eller leva upp till något eller att försöka vara någon annan, för ingen skulle gilla mig som jag var. För annars hade folk redan gjort det.

Mina ångestsyndrom bestod av att jag kände mig yr som fan, fick ändrad hörsel, ändrad synskärpa (tror det är något att ögonen ändrar om sig pga att man ska kunna se och upptäcka ”faran” bättre. Samt att jag började skaka och ökad puls. HEMSKA ÄCKEL ÅNGEST! När jag fick panikattack var det som att allt bara slog svart. Som att jag var i en bubbla och jag minns ingenting.

Detta är så mycket bättre nu mera men jag känner fortfarande av dessa symptom när jag känner att folk börjar komma lite för nära eller tätt inpå mig. Min kropp och min hjärna tror att det är en fara när folk försöker binda en kontakt med mig så jag slår bort det istället. Vilket är jävligt störigt och något jag måste jobba på! Alla är inte som min mamma.

Något som har hjälpt mig mycket är att gå ur min ”comfort zone”, alltså att göra allt det ”farliga” ändå. I små steg. Samt att hela tiden reflektera över VAD ÄR DET SOM ÄR SÅ JÄVLA FARLIGT NU DÅ? Vad är det läskiga i situationen? Tänk så när du väl är i den ångestladdade situationen. Är ditt svar något i stil med att folk kanske kommer tycka att du är konstig så kan dom väl tycka det liksom, för du är du och gillar dom inte dig så är det deras förlust och alla kan inte gilla alla. Det gäller inte bara dig! Du är grym och du måste få vara exakt den du är/vill vara.

Självhjälp vid ångest;

  • Skriv ner varje dag en skala 1-10 på din ångestnivå
  • Skriv ner det ångestladdade situationerna varje dag och reflektera över dom
  • Ta långa djupa andetag och räkna långsamt till 10 (för att lura och lugna ner dig själv)
  • Lyssna på lugnande musik / Meditera om du har möjlighet
  • Säg 3 bra saker högt om dig själv varje morgon (helst framför en spegel)
  • Fokusera inte på dig själv i situationen utan verkligen lyssna eller lev dig in i något annat som för bort tankarna om dig själv!
  • Ring en vän eller familjemedlem och prata i den faktiska situationen
  • Tänk 5 stycken BRA tankar om dig själv
  • Våga säga och berätta att du faktiskt inte mår bra i den pågående situationen
  • VÅGA BE OM HJÄLP – VÅRDCENTRALEN, 1177, PSYKRIATISK MOTTAGNING osv.

Det är så många som tror att folk som har ångest ser ut på ett speciellt sätt och det är så fel. VEM SOM HELST kan ha ångest och de flesta av alla människor i hela världen har väl ändå upplevt ångest liksom. Det har inget med ett utseende och göra, det kan hända vem som helst, var som helst.

Ha det bäst.

 

4 kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras